Tuesday, November 25, 2008
Thursday, November 13, 2008
Friday, November 7, 2008
R.I.P. Trosse
Stefan Mikael Trosardo
07/07/1963
05/11/2008
Den sista brev till Trosse
Eran Trosse min Stefan...
Jag förstår inte vad som har hänt... Du som är så stark du kan inte lämna mig och alla andra, inte nu, inte så här!
Vi hade precis fått våran drömlägenhet på Söder och flyttade hit i somras det var du och jag igen. Livet kändes underbart, det skulle bli en nystart. du ville så gärna bli pappa och nu kände du dig redo för det. Men det blev aldrig så, kanske var det inte meningen.
Stefan fick ont i huvudet till och från i augusti och bestämde sig för att kolla upp det. I slutet av augusti fick han diagnosen hjärntumör, han sade till mig och alla andra -Det här fixar jag! Jag och alla runt omkring dig trodde på något sätt att du faktiskt skulle göra det. Om någon skulle klara en sådan här sjukdom så är det faktiskt du!
Men rätt snabbt gav sig sjukdomen tillkänna, det blev mer och mer mediciner och det syntes på honom. Vi gick till Intersport i Skrapan och köpte gåstavar som du kunde stödja dig på. Din kropp blev svagare och balansen sämre men ändå så kämpade du dig ut och skulle ut och gå promenader och besöka folk du kände. En operationstid blev satt till måndagen den 6 oktober, han skulle åka in till sjukhuset på söndagen så lördagen var våran sista dag tillsammans.
Stefan fick bestämma vad han orkade och ville göra, så vi gick och tittade på Handboll i Eriskdalshallen och efteråt ville han äta en plankstek på Bläcktornskällaren och dricka några mellanöl. Vilket vi gjorde och han blev så nöjd särskillt ölen smakade gott eftersom med alla mediciner så var det alkoholförbud. Men sista kvällen tänkte vi att vad fan kunde egentligen bli värre... Huvudsaken var att Stefan mådde bra då.
Sedan kom operationen men ingenting blev förändrat dom kunde plocka bort en liten del av tumören men inget som gjorde någon skillnad. Efter operationen kom han egentligen aldrig upp ur sängen något mer trots tappra försök att gå några steg. Hoppet tändes och släcktes hela tiden, han fick hjärhinneinflammation, proppar i benen och lungorna om vart annat, vissa dagar var han jättepigg och klar och vissa dagar sämre.
I går den 5 november 2008 klockan 11.40 på Stockholms sjukhem somnade han in. Jag och hans syster höll honom i varsin hand och familjen var samlad när han tog sina sista andetag. Det har bara gått 2.5 månader sedan vi fick veta diagnosen och nu finns du inte här bland oss längre och jag och alla med mig kan inte förstå det!
En sak har jag förstått att ingen inte ens den starkaste är oövervinnerlig, men i minnet kommer du alltid att vara det för mig, oövervinnerlig...
Vila i frid min älskade! Din A
Även ett stort tack för alla samtal, sms och ord på vägen till Stefan det betydde väldigt mycket för honom.
07/07/1963
05/11/2008
Den sista brev till Trosse
Eran Trosse min Stefan...
Jag förstår inte vad som har hänt... Du som är så stark du kan inte lämna mig och alla andra, inte nu, inte så här!
Vi hade precis fått våran drömlägenhet på Söder och flyttade hit i somras det var du och jag igen. Livet kändes underbart, det skulle bli en nystart. du ville så gärna bli pappa och nu kände du dig redo för det. Men det blev aldrig så, kanske var det inte meningen.
Stefan fick ont i huvudet till och från i augusti och bestämde sig för att kolla upp det. I slutet av augusti fick han diagnosen hjärntumör, han sade till mig och alla andra -Det här fixar jag! Jag och alla runt omkring dig trodde på något sätt att du faktiskt skulle göra det. Om någon skulle klara en sådan här sjukdom så är det faktiskt du!
Men rätt snabbt gav sig sjukdomen tillkänna, det blev mer och mer mediciner och det syntes på honom. Vi gick till Intersport i Skrapan och köpte gåstavar som du kunde stödja dig på. Din kropp blev svagare och balansen sämre men ändå så kämpade du dig ut och skulle ut och gå promenader och besöka folk du kände. En operationstid blev satt till måndagen den 6 oktober, han skulle åka in till sjukhuset på söndagen så lördagen var våran sista dag tillsammans.
Stefan fick bestämma vad han orkade och ville göra, så vi gick och tittade på Handboll i Eriskdalshallen och efteråt ville han äta en plankstek på Bläcktornskällaren och dricka några mellanöl. Vilket vi gjorde och han blev så nöjd särskillt ölen smakade gott eftersom med alla mediciner så var det alkoholförbud. Men sista kvällen tänkte vi att vad fan kunde egentligen bli värre... Huvudsaken var att Stefan mådde bra då.
Sedan kom operationen men ingenting blev förändrat dom kunde plocka bort en liten del av tumören men inget som gjorde någon skillnad. Efter operationen kom han egentligen aldrig upp ur sängen något mer trots tappra försök att gå några steg. Hoppet tändes och släcktes hela tiden, han fick hjärhinneinflammation, proppar i benen och lungorna om vart annat, vissa dagar var han jättepigg och klar och vissa dagar sämre.
I går den 5 november 2008 klockan 11.40 på Stockholms sjukhem somnade han in. Jag och hans syster höll honom i varsin hand och familjen var samlad när han tog sina sista andetag. Det har bara gått 2.5 månader sedan vi fick veta diagnosen och nu finns du inte här bland oss längre och jag och alla med mig kan inte förstå det!
En sak har jag förstått att ingen inte ens den starkaste är oövervinnerlig, men i minnet kommer du alltid att vara det för mig, oövervinnerlig...
Vila i frid min älskade! Din A
Även ett stort tack för alla samtal, sms och ord på vägen till Stefan det betydde väldigt mycket för honom.
Thursday, November 6, 2008
Stefan Mikael Trosardo R.I.P.
Stefan Mikael Trosardo 07/07/1963
05/11/2008
Trosse, vila i frid.
Du var onekligen en av de bästa!
Hell Trosse
Ave
The cancer won this game but I am sure you will win the rest wherever you are now.
Once again one of our dear mates went away, we keep him and Dario in our hearts.
See you up there brother!
Subscribe to:
Posts (Atom)
